En liten cirkulär bild där vi ser Jeanne Moreau. Bilden sväller över skärmen samtidigt som kameran börjar röra sig bakåt. Under förtexterna rullar vi bakåt i ett virvlande tempo, förstärkt av Michel Legrands musik, längs strandpromenaden i Nice.
Med perfekta kontraster är det en film som verkligen är svartvit. Ett kameraarbete som kan ge liv i en bild av en blonderad Jeanne Moreau i vit dress mot vit bakgrund, kan inte annat än imponera.
Jean Fournier är en i grunden sansad banktjänsteman som av en kollega luras med till det lokala casinot. Med nybörjartur gör han sig en hacka vid roulettebordet. Med nyblodad tand ändrar han sina planer för den förestående semestern. Istället för att följa med fadern till släktingar vill han resa till Nice. Fadern som hos nära vänner sett vad spelandet kan få för följder, är mycket kritisk till beslutet. Han gör tydligt att han inte kommer att täcka upp för några spelskulder, han vill inte ens ha någon spelare i huset.
Nåväl, Nice. Installerad på casinot därstädes, träffar han Jackie Demaistre. De slår sig samman under några intensiva dagar och upplever en turbulent känslomässig såväl som monetär bergochdalbana. (En bergochdalbana som dessutom är turbulent, då förstår ni). Ena dagen vinner de så mycket att de köper en bil – en vit cab – för att åka till Monte Carlo. Två dagar senare måste de sälja bilen för att kunna betala hotellräkningen.
Jackie är svårt spelberoende. När de träffas har hon just spelat bort sina sista pengar, de som skulle användas för hemresan till Paris. Det bekommer henne inte, man kan alltid sova på stationen. Att inte kunna fortsätta spela är ett större problem. Hon har tidigare varit gift, men det var outhärdligt. Mannen hade varit svartsjuk på hennes spelande, så kan man ju inte ha det så då var det dags för skilsmässa. Den gemensamma sonen har mannen vårdnaden om. Hon stjäl och ljuger – inte minst för sig själv – om det är nödvändigt för att kunna spela.
Jean är mer sansad, men dras med som av en tornado. Med tiden nyktrar han dock till och inser att situationen är ohållbar, dags att lägga av. Han är också den som varje gång lägger undan en liten reserv för att åtminstone kunna betala hotell och hemresa – om inte Jackie hittar pengarna först.
Jean är förälskad och är beredd att göra allt han kan för att hjälpa henne ur missbruket. Jackie avfärdar hans erbjudande, hon säger att det är hopplöst. Ingen kan rädda henne, det kommer bara att sluta med ett brak vid ett senare tillfälle. Filmens slut, att de lämnar staden tillsammans, antyder dock att det kan finnas en liten möjlighet till en gemensam framtid för de båda. Frågan är om Jackie är kapabel att älska något annat än spelandet.
Precis som i så många av Demys filmer, har vi här ett starkt kvinnoporträtt. Dock ej den vanligt förekommande ensamstående mamman; tvärtom, här är det en mamma som övergivit sitt barn. Vid några tillfällen kryper verkligheten upp till ytan. Det är inte varje gång hon lyckas behålla sin oberörda attityd efter en förlustkväll på casinot. Någonstans djupt inne kan hon inse vad hon egentligen håller på med och vilken skada hon åsamkat både sig själv och andra. Hon har till och med spelat bort sitt barn. Då gör det ont.
Jeanne Moreau är fullständigt formidabel i rollen som Jackie. Hon levererar trovärdigt alla nyanser av Jackies karaktär. En minnesvärd sekvens, som även innehåller en viss mängd humor, visar hur hon försöker flirta med en croupier. Besvikelsen när hon inser att det inte fungerade är ett mästarprov på spel med små gester. Redan långt innan La baie des anges var Moreau etablerad som en av Frankrikes främsta aktriser, såväl på scen som på filmduk. Hon accepterade rollen för att få chansen att arbeta med Jacques Demy. Lola hade gjort stort intryck på henne.
Claude Mann gör en bra prestation som den något mer återhållsamme Jean. Det är inte alla givet att vara lika karismatiska som Jeanne Moreaus Jackie, men jag tycker inte att hans spel hamnar i skuggan mer än vad rollen kräver.
Både Jean Rabiers kameraarbete och Michel Legrands musik bidrar i mycket hög grad till att göra La baie des anges till en högst sevärd film.
1963
90 min
