2024. Finansmarknaderna har kraschat. Oljan är slut. Hela Europa är hopbundet i samma tunnelbanenät. Allt är grått.
Roger bor med Anna i ett dystopiskt Farsta. Han försörjer sig med ett glädjelöst arbete på ett call center. Han hör en röst som talar till honom, men ingen finns där. Rösten får honom att följa en främmande kvinna. Det är början på ett äventyr där – sliten klyscha – inget är vad det verkar vara.
Tankekontroll via nanobotar i schampot, Trexx Corp inte bara ser dig. Animerad framtidsdystopi… Kanske inte riktigt den typ av film som brukar locka mig. Handlingen var dock tillräckligt intressant för att få mig att sitta kvar och titta i 82 minuter. Animeringen liknar inget annat jag sett tidigare, men då bör det framhållas att jag inte är någon storkonsument. Bilderna är gjorda i Photoshop, animeringarna i Adobe After Effects. Resultatet är onekligen slående, miljöer som är nästan-realistiskta på något konstigt distorderat sätt. Regisserade gjorde Tarik Saleh, känd för The Nile Hilton Incident som tog hem en Guldbagge för bästa film 2018.
Jolo skrev 1967 en roman, sedermera populär TV-serie, vid namn De tre från Haparanda. I en fortsättning 1973, De tre mot Petrograd, upplevde samma personer ett äventyr i det efterrevolutionära Ryssland. När de kom hem igen och summerade det hela, kom de fram till att ”jaha, det här problemet hade vi lika gärna kunnat lösa hemma i fåtöljen”. Likadant kände jag efter den här filmen. Roger är hemma, inget har förändrats, men det har varit ett annorlunda äventyr på vägen. Jag ångrar absolut inte att jag såg den här filmen.
2009
82 min
