Joe Anton (George Raft), f.d. boxare, ropade hem ett stort och vackert bostadshus på exekutiv auktion. Han har nu konverterat huset till framgångsrik lönnkrog, Allt går bra, men han är inte nöjd, han vill ha något annat än det kriminella livet. En stilfull kvinna som besökt etablissemanget de senaste kvällarna intresserar honom storligen. En helt annan klass än flickvännen Iris (Wynne Gibson). De båda får kontakt just denna kväll. Det visar sig att Miss Jerry Healy (Constance Cummings) är född och uppvuxen i det hus där Joe nu både bor och driver sin lönnkrog. Det finns ytterligare bollar Joe behöver hålla i luften. Utan att veta vad hon har för planer, har han de senaste dagarna nogsamt undvikit samtal från sin f.d. flickvän Maudie Triplett (Mae West).
Joe har, i sin iver att byta liv, under en tid tagit lektioner av Mabel Jellyman (Alison Skipworth). Han försöker bli mer allmänbildad, tala elegantare och helt enkelt lära sig mer om världen. När Jerry tackar ja till en middagsinbjudan, ber han Miss Jellyman att närvara för att kunna servera honom ”bra” frågor. Allt för att imponera på Jerry. När sällskapet har hunnit en bit in middagen så dyker Maudie upp som en virvelvind. Hon är mycket frispråkig men har inget intresse av att förstöra för Joe i hans romantiska ambitioner beträffande Jerry. (Han har det svårt nog med Iris och konkurrerande spritligor). Maudie och Miss Jellyman får en härlig kontakt över champagneflaskorna, de tar inte alls illa upp när Joe lämnar bordet för att visa Jerry huset hon växte upp i.
När Mae West spelade in denna sin första film, vid nästan 40 års ålder, hade hon redan en gedigen scenkarriär i bagaget och hade skrivit eget material i flera år. Hon har bara en biroll i den här filmen, men dominerar totalt varje scen där hon deltar. I det pryda USA rörde hon upp många känslor genom sitt sätt att, alltid fräck men aldrig vulgär, göra komedi om sex. Hon blev faktiskt dömd till tio dagars fängelse (frigiven efter åtta för gott uppförande) för en av sina föreställningar, hon förstörde de ungas moral. Medveten om vilken publicitet som skulle följa, vägrade hon att låta straffet omvandlas till böter. Hela hennes karriär blev en lång kamp mot Hollywoods självcensur, men som hon själv uttryckte det; “I believe in censorship. After all, I made a fortune out of it.”
Hon var en naturkraft med en karriär formad efter hennes egna villkor. Vanligen skrev hon hela manuset, men i debutfilmen fick hon nöja sig med att skriva sina egna repliker. Hennes oneliners kan fylla en hel citatantologi. Från denna film hittar vi följande:
Garderobsflickan: Goodness, what beautiful diamonds.
Maudie: Goodness had nothin’ to do with it, dearie.
När hon avslutade sin filmkarriär, trött på att slåss mot censuren, gick hon tillbaka till scenen. Hon hade sitt på det torra efter lyckade fastighetsaffärer. Vid ett tillfälle, när ägarna till det lägenhetshus hon bodde i, hade nekat hennes svarte pojkvän tillträde till fastigheten, köpte hon hela huset.
För övrigt är det trevligt att få se George Raft i en såpass sympatisk roll. Hans karriär präglades av en räcka gangsterroller, inte minst som Spats Colombo i Some Like It Hot.
1932
73 min
