En mycket märklig historia, vilket jag inte är ensam om att tycka. När regissören Richard Kelly presenterade sin första film efter Donnie Darko för publiken i Cannes 2006, var kritikernas mest positiva omdöme ”för lång” (158 minuter). Därutöver olika nivåer från ”osammanhängande” till ”det värsta jag sett, träffar han riktiga människor över huvud taget?”.
När den sedermera presenterades för betalande publik i ett nerklippt skick, 13 minuter kortare, motsvarade de globala biljettintäkterna endast några enstaka procent av produktionskostnaden 17 miljoner dollar.
Den har i viss mån hittat ny publik på senare tid, men att tala om kultstatus vore en mycket grov överdrift.
Filmen utspelas 2008 i ett dystopiskt Los Angeles. Efter kärnsprängningar i Texas har myndigheterna skapat det totala övervakningssamhället och på grund av storkrig i mellanöstern saknar militären drivmedel till sina fordon. I filmen har vi följande karaktärer och/eller trådar:
- En militär krypskytt, Pilot Abilene spelad av Justin Timberlake. Han har ett gräsligt ärr över halva ansiktet, orsakad av eld från egen trupp, närmare bestämt Roland Taverner. Han har även en berättarroll i filmen. Om jag förstått allt rätt langar han droger. I en sekvens ser vi den nog märkligaste musikvideo Timberlake uppträtt i. Eftersom jag skam till sägandes inte är speciellt hemmastadd i Timberlakes musikaliska karriär, kan jag inte svära på att det är han själv som sjunger.
- USIDent, en organisation som har kontrollen över all övervakning inklusive internet. Los Angeles-kontoret leds av Nana Mae Frost (Miranda Richardson), hustru till Bobby Frost (Holmes Osborne), senator från Texas och republikanernas kandidat till vicepresident i det stundande valet. Deras dotter Madeleine, vars make Boxer Santaros är försvunnen, misstänkt kidnappad, spelas av Mandy Moore.
- Boxer Santaros, filmstjärna, spelas av Dwayne Johnson. Boxer har varit försvunnen, man har hittat hans bil – inklusive ett förkolnat lik – ute i öknen. Den Boxer som nu befinner sig i Los Angeles är i själva verket en ny Boxer, från 64 minuter in i framtiden, skapad då den ”verklige” Boxer passerade genom en spricka i den fjärde dimensionen – orsakad av en långsamt avtagande jordrotation. Den ”verklige” Boxer är mycket riktigt det förkolnade lik som hittades i öknen.
- Krysta Now (Sarah Michelle Gellar), en porrskådis som försöker bredda och växa sin verksamhet till ett affärskonglomerat. Krysta har kidnappat Boxer, vilket han inte förstår. Han tror att de tillsammans skrivit ett filmmanus som, dem ovetande, beskriver det skeende de själva befinner sig i, skeendet som leder fram till slutet för världen. Manuset har nog i själva verket skrivits av kretsen runt:
- Baron von Westphalen (Wallce Shawn), nobelpristagare. Han har uppfunnit Fluid Karma, en trådlös överföring av elektricitet från ett gigantiskt vågkraftverk. Fluid Karma driver nu militärens fordon och kan även användas som drog (som langas av Abilene). Baronen och hans entourage är på något sätt lierade med senator Frost.
- Walter Mung (Christopher Lambert), en skum vapenhandlare som opererar från en ombyggd glassbil. Han säljer lösa skott till:
- En neo-marxistisk grupp med ganska fransiga kanter, den omfattar allt från hårda terrorister till frustrerade ståuppkomiker. Gruppen har kidnappat Roland Taverner (Seann William Scott) samtidigt som de på något sätt har manipulerat dennes tvillingbror att spela Roland i en av deras skumma planer. Gruppen har komprometterande videofilmer med Boxer, filmer de försöker använda för att pressa pengar och politiska eftergifter ur senator Frost.
- Roland Taverner, mannen som sköt Abilene i ansiktet och Fallujah. Roland var den som körde Boxers bil ut i öknen. Roland passerade också sprickan i den fjärde dimensionen, men överlevde tack vare den mystiska Serpentine (Bai Ling), Baron von Westphalens torped (det kan inte uteslutas att Serpentine har stått förebild för Gazelle i Kingsman). Det är den ”verklige” Roland som är kidnappad, hans tvillingbror är i själva verket den framtida versionen av honom själv. Om de någonsin skakar hand, innebär det slutet för världen.
- Bart Bookman (Jon Lovitz), en polis som skjuter två medlemmar i den neo-marxistiska gruppen när de försöker genomföra den plan för vilken de använder Roland Taverners tvillingbror, alltså Roland Taverner men den framtida varianten. Bart är mångbottnad. Han samarbetar med, eller snarare, blir utnyttjad av neo-maxistledaren Zora (Cheri Oteri)
- General Teena MacArthur (Janeane Garofalo) är någon form av översta övervakare av händelseförloppet. Hon får råd och instruktioner av Simon Theory (Kevin Smith sminkad till oigenkännlighet) som i sin tur är i maskopi med Baron von Westphalen.
- Vaughn Smallhouse (John Larroquette), senatorns stabschef och den som får sköta förhandlingarna med neo-marxisten Cyndi Pinziki (Nora Dunn) när hon försöker utpressa senatorn med videobandet.
- Jericho Cane, Boxers fantasiidentitet när han är inne i manusets verklighet.
- Tre porrskådisar som är fast panel i Krystas talkshow.
- En 300 meter lång lyxzeppelinare.
- Mycket mer…
- Många fler…
Punkterna ovan beskriver det grundläggande problemet med den här filmen. Kelly har helt enkelt försökt få in för många trådar och för många olika lager i berättelsen. Hade han skalat av det hela, hade materialet med lite komplettering räckt till tre olika filmer – en domedags-Science Fiction, en satir över politik och övervakningssamhället samt en satir över kändiskulturen. Här försöker han stå på för många ben samtidigt utan att något av benen blir tillräckligt stabilt. Nu är det bara en röra med alldeles för bristfällig personregi. Wallace Shawn exempelvis, en utmärkt skådis. Det räcker inte med att färga hans hår, sätta dit ögonskugga och säga ”gör som du gjorde med Vizzini i The Princess Bride”.
Det är många drivna manusförfattare som berättar om hur de många gånger börjar med för mycket material som de sedan trimmar ner till en bra film. I det här fallet, vilket framgår av intervjuer med Richard Kelly, var det tvärtom. Det var ett ganska litet manus från början, sedan fick han ett uppslag, som lades till och utökade hela konceptet för filmen. Sedan ett nytt uppslag, sedan en ny idé och varför inte lite science fiction ovanpå det. En manusförfattare måste kunna följa devisen ”kill your darlings”, manuset blir inte automatiskt bättre bara för att det är du själv som ska regissera det hela.
Jag vet egentligen inte varför, men efter att ha sett den nedklippta versionen för ett par år sedan, såg jag Cannes-versionen för en tid sedan. Den här gången, när jag inte behövde vara lika förbryllad över handlingen, gav den mer. Ser jag den ytterligare en gång, vilket säkert mitt ”verkliga” jag kommer att göra någon trist novemberdag i framtiden, kanske jag får ihop alla trådar. Jag kan ibland känna en viss tjusning över röriga filmer, även denna. Och visst är det något speciellt att se Skorpionkungen och Buffy Vampyrdödaren dansa in jordens undergång. Det vore mig dock fjärran att rekommendera Southland Tales till någon vars smak jag inte känner mycket väl.
2006
158/145 minuter
