Det här kan vara den roll Udo Kier har väntat på, kanske den främsta prestationen under hans något brokiga karriär. Efter genombrott i Flesh for Frankenstein och Blood for Dracula, många skurkroller (allt från Hitler – mer än en gång – och Wolfgang Kortzfleisch – i Iron Sky – till Otto Van Vogel i ett avsnitt av kultserien Chuck) med sin grova tyska brytning samt flera roller hos Lars von Trier (exempelvis Riket, både den gamla och den nya) och Fassbinder, får han nu fullständigt briljera som åldrad dragqueen och damfrisör.
Pat Pitsenbarger lever ett glädjelöst liv på ett äldreboende. Det enda han har kvar är cigaretterna han tvingas röka i smyg. En dag får han besök av advokaten till en av hans gamla kunder som nu avlidit. Den förmögna Rita Parker Sloan (Linda Evans, ja, hon från Dynasty) har i sitt testamente stipulerat att Pat är den som ska piffa upp henne inför begravningen. Ersättningen 25 000 dollar är något förvånande, inte minst som deras tidigare frisör/kund-förhållande avslutades under icke vänskapliga former. Pat avböjer erbjudandet, men ångrar sig och rymmer från äldreboendet för att fullgöra sitt sista uppdrag.
Filmen utvecklas till en road trip genom såväl Sandusky, Ohio, som Pats minnen. Han träffar gamla vänner och hittar nya. Under resans gång får han tillbaka en del av sin gamla livsglädje.
Det är en rolig film med mycket värme. Udo Kier backas upp av flera dugliga biroller, de främsta spelade av Jennifer Coolidge, Michael Urie och Ira Hawkins.
Regissören Todd Stephens är främst verksam inom HBTQ-sfären, inom vilken Swan Song har blivit såväl prisad som utnämnd till blivande klassiker.
Jag – straight, vit man i pensionsåldern – presenterades ett för mig nytt perspektiv, något jag aldrig reflekterat över. När Pat får se ett pappa-par lekande med sina barn på stranden, konstaterar han att han inte vet hur man ska vara gay nu för tiden. Det har hänt mycket de senaste decennierna, även för Pat – som levt utanför garderoben – är det en ny värld med en generation som fått möjligheter som var stängda för honom. Man märker en blandning av glädje och bitterhet.
Ovanstående väcker fler tankar än så, på ett allmänmänskligt plan. Hur ofta får de som gått i bräschen för en samhällsförändring njuta av frukterna? I ett vidare perspektiv, ska vi ta förändringarna för givna? Vi har under en längre tid sett starka motreaktioner mot, exempelvis, den amerikanska medborgarrättsrörelsens tidigare framgångar såväl som mot metoo-rörelsen, och i ett ännu vidare perspektiv – vad innebär egentligen de märkliga skrivningarna om vandel i ett visst politiskt samarbetsavtal.
Nåväl, låt inte dessa mina personliga reflektioner avskräcka någon från att se denna film. Varm, rolig och med Udo Kier i absolut toppform.
2021
105 min
