Gud bor i Bryssel. Han är en osympatisk typ. Från lägenheten där han bor med sin hunsade fru och tioåriga dotter, styr han mänskligheten från sin dator genom att skriva in elaka eller småaktiga lagar som t.ex. lag 2128: Den andra kön går alltid snabbare.
Dottern Ea, i opposition mot hans sätt att behandla mänskligheten, tröttnar på att vara instängd i den lilla lägenheten och flyr ut till verkligheten med hjälp av sin bror JC. Han tipsar henne om den hackade torktumlaren, hans egen flyktväg en gång i tiden för väldigt många år sedan. Efter att ha skapat oreda genom att släppa ut alla människors dödstider, vilka annonseras via en mobilapp med nedtickande individuell klocka, ger sig Ea ut att söka de sex nya lärjungar vars personuppgifter hon lägligt plockat med sig från Guds omfattande arkiv. Hon tar hjälp av en vänlig uteliggare som får till uppgift att skriva de nya evangelierna – som ska utgöras av lärjungarnas historier. Det är just dessa historier som utgör en stor del av filmen.
Att dödstiderna blivit kända slår ju olika för olika individer, men den dominerande effekten är att folk blir mer fokuserade på att göra det bästa av den tid de har kvar. Sen har vi Kevin också, missa inte honom.
Gud är självklart skitförbannad (när folk redan vet när de ska dö, har han inte längre någon hållhake på dem) och ger sig ut på jakt efter Ea. Hans interaktioner med mänskligheten utvecklas inte på det sätt han tänkt sig, i avsaknad av giltiga identifikationshandlingar blir han slutligen utvisad till Uzbekistan. Guds hustru bootar om datorn och skriver in helt andra regler till mänsklighetens fromma.
Det här är en riktigt rolig feelgood-rulle, med berättartekniska grepp som ibland för tankarna till Wes Anderson. Filmen är regisserad av Jaco van Dormael och rymmer en rollista med namn som Catherine Deneuve och Benoît Poelvoorde. Vi ser även Dominique Abel i en kort men underbar sekvens som Adam. Belgarna kan också.
2015
114 min
